emmiewesterlund
Moster
Det handlar om att kunna hålla andan,
när man är tio kilometer under vattenytan.
Då är det mörkt överallt och
änglarna i dina drömmar kan inte rädda dig.
Det handlar om att kunna simma och kämpa,
även om man dras ner i djupet.
Men egentligen handlar det om att kunna överlever,
då världen försöker krossa dig.
Men någonstans tar tyvärr allt slut och den dagen ska vi alla en dag möta.
När hjärtat slår sitt sista slag och när det sista andetaget lågsamt andas ut.
Jag trodde på känslan och litade på hoppet.
Men känslan ljög och hoppet försvann.
Så nu står vi här på varsin sida, i varsin värld.
En saga som plötsligt fick sitt slut,
otroligt svårt att inse och ännu svårare att acceptera.
Ingenting är sig likt och ingenting kommer någonsin att bli som förr.
Du är som rymdens alla stjärnor.
Du är som himlens alla vackra änglar.
Du är som ängens finaste blommor,
och även blommorna har nu viskat ett sista förväl.
Drömmarna, saknaden och längtan är enorm.
Tänk att få höra ditt hjärta slå igen och tänk att få röra dig,
möta dina kramar och din fina kärlek.
Men mina högsta önska, är att få höra dig viska:
Emmie, min systerdotter - jag älskar dig.
Moster, jag hoppas du ser ner på mig och vakar över mig.
Ge mig en underbar framtid och ett lyckligt liv.
Jag kommer aldrig, aldrig glömma vår glada tid tillsammans,
alla fina och underbara minnen vi skapat genom dessa 16 åren jag levt.
Moster så länge jag lever - lever du.
Britt Ullatti - min underbara moster.
Jag älskar dig, till den dagen mitt hjärta slår sitt sista slag.
12 - 01 - 2007 - Vi ses i Nangijala
Det handlar om att kunna hålla andan,
när man är tio kilometer under vattenytan.
Då är det mörkt överallt och
änglarna i dina drömmar kan inte rädda dig.
Det handlar om att kunna simma och kämpa,
även om man dras ner i djupet.
Men egentligen handlar det om att kunna överlever,
då världen försöker krossa dig.
Men någonstans tar tyvärr allt slut och den dagen ska vi alla en dag möta.
När hjärtat slår sitt sista slag och när det sista andetaget lågsamt andas ut.
Jag trodde på känslan och litade på hoppet.
Men känslan ljög och hoppet försvann.
Så nu står vi här på varsin sida, i varsin värld.
En saga som plötsligt fick sitt slut,
otroligt svårt att inse och ännu svårare att acceptera.
Ingenting är sig likt och ingenting kommer någonsin att bli som förr.
Du är som rymdens alla stjärnor.
Du är som himlens alla vackra änglar.
Du är som ängens finaste blommor,
och även blommorna har nu viskat ett sista förväl.
Drömmarna, saknaden och längtan är enorm.
Tänk att få höra ditt hjärta slå igen och tänk att få röra dig,
möta dina kramar och din fina kärlek.
Men mina högsta önska, är att få höra dig viska:
Emmie, min systerdotter - jag älskar dig.
Moster, jag hoppas du ser ner på mig och vakar över mig.
Ge mig en underbar framtid och ett lyckligt liv.
Jag kommer aldrig, aldrig glömma vår glada tid tillsammans,
alla fina och underbara minnen vi skapat genom dessa 16 åren jag levt.
Moster så länge jag lever - lever du.
Britt Ullatti - min underbara moster.
Jag älskar dig, till den dagen mitt hjärta slår sitt sista slag.
12 - 01 - 2007 - Vi ses i Nangijala
Kommentarer
Trackback
