emmiewesterlund
En sista gång
Varför?
Varför?
Varför just mig?
Varför finns ordet varför och vem kan förklara svaret till varför?
Det är inte alltid livet är som en dans på rosor,
ibland får man även dansa långsamt över taggtråd,
för att kämpa och komma förbi den tuffaste tiden.
Även om det gör förbannat ont hela vägen, läker även de såren
- någon gång och med rätt hjälp.
Under alldeles för många månaders tid har livet inte varit
som det en gång har varit och det kommer heller aldrig bli som förr
- aldrig någonsin igen.
Det är pga av en människa och en händelse,
som allt det som en gång var så fint och äkta - bara försvann.
Jag trodde att ni skulle stå där vid min sida, som ni alltid gjort?
Men jag hade så fruktansvärt fel.
Alla dessa sjuka ord och meningar ni har slängt ur er?
Jag har hört det mesta och det svider mer än ett slag i ansiktet.
Jag bryr mig inte längre om ni tror på mig eller inte, för jag vet sanningen
och det vet denna skyldiga människa också.
Det jag bryr mig om är framförallt allt svek.
Hur vissa människor bara brydde sig för stunden,
istället för att finnas där i alla lägen som vänner är till för.
Det har gått nio månader och ingen av er har sagt någonting.
Inte ens förlåt?
Jag har gjort mina val i livet och det är jag stolt över.
Att jag vågade lämna denna bubbla vi levde i.
Att jag lämnade det såkallade töserna
Tiden med er är förbi, tyvärr.
Visst, det känns i hjärtat när man tittar tillbaka i tiden.
jag har gråtit mycket över att jag lämnade er,
men allt svek - det kommer aldrig någonsin att förlåtas?
Tänk er själv i min situation. Tänk tänk tänk.
Alla minnen, alla skratt men det finns kvar,
I ett fotoalbum - där tiden alltid kommer att stå still och
det här albumet kommer aldrig aldrig öppnas igen.
När man inte kan glömma det förflutna, när man drömmer omöjliga drömmar,
har sjuka tankar och man tappar den totala fokusen,
då faller man längre och längre ner.
Till slut ligger man hjälplöst nere på marken.
Vad ni än gör - Ge aldrig upp.
